Har du också märkt hur vi människor älskar att bygga små mentala murar runt oss själva? Det börjar ofta med något harmlöst, nästan lite gulligt, men det kan snabbt eskalera till något riktigt obehagligt.
Vi är experter på att hitta klichéer. Vi ser detaljer och förvandlar dem omedelbart till grupper. Det är som att vi går runt med en inbyggd sorteringsmaskin som ständigt letar efter sätt att dela upp oss:
- ”De som jobbar hemifrån mot de som sitter på kontoret (och vi vet ju alla vem som faktiskt får saker gjorda).”
- ”Män är hobby-fixare, kvinnor är inredningsproffs.”
- ”Ungdomarna lever i sina skärmar, medan vi äldre faktiskt njuter av den fysiska världen som tidningar och Aktuellt.”
- ”Cyklisterna är miljöhjältarna, bilisterna är de som bara vill onda saker som att hinna hämta och lämna på förskolan.”
Det är så bekvämt att sortera människor i fack. Det kräver ingen analys, bara en snabb blick och en fördom. Men sanningen är att vi är mycket mer lika individer än vad våra konstruerade grupper ger sken av.
Bakom etiketterna finns samma vardag
Om vi skalar bort de där ytliga lagren av ”grupptillhörighet” och tittar på vad som faktiskt driver oss, så hittar vi en slående likhet.
Vi kanske tror att vissa egenskaper är bundna till hudfärg eller kultur – typ att någon med afrikanska rötter är ”naturligt” bättre på att dansa. Men om vi gräver lite under ytan? Den personen behöver förmodligen fortfarande ett körkort, kämpar med att få budgeten att gå ihop när bensinpriset sticker iväg och drömmer om en semester som faktiskt går att finansiera.
Oavsett om du är gay eller heterosexuell, rik eller fattig, sopsorterar du nog ändå med samma engagemang (eller brist på det) och betalar ditt bolån via samma tråkiga bankapp.
- Vi har alla förmågan att förlåta och be om förlåtelse. Familj
- Vi känner alla behovet av att bli accepterade och älskade. Känslor
- Vi måste alla handskas med våra egna fysiska behov. Vardag
- Att ha glömt ett viktigt möte eller deadline. Erfarenheter och upplevelser
- Vi känner alla tilliten till att saker och ting kan bli bättre. Känslor
- Vi har alla känt stress inför prov eller viktiga presentationer. Utbildning och arbete
- Att ha nyst och inte kunnat stoppa det. Erfarenheter och upplevelser
- Vi känner alla behov av att sträcka på oss. Behov
- Vi har alla en inre dialog. Känslor
- Vi har alla upplevt bråk och konflikter med familj och vänner. Familj
Problemet uppstår inte när vi ser skillnader – skillnader finns det gott om, men jämfört med våra likheter är de väldigt få. Problemet är när vi bestämmer oss för att se oss själva som en del av en grupp och andra som en helt annan, främmande kategori.
Det är då vi slutar vara individer och istället blir ”ister”. (Och nej, jag menar inte bara bas-ister och ister-band, som i rockband, även om det vore praktiskt.)
När ”vi mot dem” blir farligt
Det är lätt att skratta åt fördomar om Volvo-förar-mentalitet eller städmani, men det finns en mörk baksida till den här ”vi och dem”-logiken. När vi väl har lyckats definiera en annan grupp som ”de andra”, då börjar de mänskliga rättigheterna och empatin att krackelera.
Historien och psykologin visar oss med skrämmande tydlighet vad som händer när vi låter grupptänkandet ta över helt. När vi slutar se individer och bara ser ”fienden” eller ”de andra”:
Stanford Prison Experiment:
Hur en enkel uppdelning i ”vakter” och ”fångar” kunde få människor att förlora sin mänsklighet på bara några dagar.
Milgrams lydnadsexperiment:
Hur djupt rotat vårt behov av att följa gruppens eller auktoritetens regler är, även när det går emot vår egen moral.
Abu Ghraib-skandalen:
Det ultimata, tragiska exemplet på vad som händer när ”vi mot dem”-mentaliteten får fäste i en institutionell miljö och tillåts gå helt amok.
Slutsats (Att börja fundera på)
Så, nästa gång du märker att du är på väg att sortera in någon i ett fack – fundera om det är något som stämmer eller om det är dina fördomar som snackar.